Hej !

Det här månadsbrevet blir en titt in i ett verkligt exempel på vad jag och Bygga samarbete egentligen håller på med.

På bilden här nedanför ser du Lena Colliander Nelson och Caroline Olsson från Norrgårdsskolan i Vetlanda, där Lena är rektor och Caroline förstelärare.

Bilden är tagen när vi just har avslutat utbildningen Kommunikation för en stärkande arbetsmiljö där hela lärarkollegiet deltog, cirka 25 personer. 

I bakgrunden syns en av konstnären Magnus Lönns kluriga utsmyckningar som dyker upp här och där på Norrgårdsskolan, en 14 år gammal (alltså ganska ny) F–6-skola i centrala Vetlanda.

Så vad var det som fick Lena och Caroline att ta initiativ till en utbildning om att kommunicera på jobbet?

- Vi som är lärare, pedagoger eller annan skolpersonal hanterar så otroligt många kommunikationssituationer varje dag, säger Caroline. Vårt jobb handlar om så mycket mer än det pedagogiska uppdraget i klassrummet.

- Ja, vi möter ju föräldrar och andra yrkesgrupper utanför skolan, och så vill vi ju dessutom vara goda kolleger till varandra, säger Lena.

Caroline fortsätter:
- Vi ville ge oss i kollegiet något som för en gångs skull var riktat direkt till oss, något som kunde ge både personlig påfyllning och professionell utveckling. Även om vi har mycket kommunikationskunskap med oss från både utbildning och erfarenhet så behöver vi bli påminda, inspirerade och få gemensamma begrepp som vi kan använda när vi pratar med varandra.

Och hur gick utbildningen till?

Redan våren 2021 kontaktade Caroline mig med frågan om Bygga samarbete kunde skräddarsy en kommunikationsutbildning för Norrgårdsskolan. Efter lite resonerande och datumlaborerande landade vi i ett upplägg med en inledande och en avslutande halvdagsträff på plats i Vetlanda, och så tre digitala 90-minuterspass däremellan.

Första tillfället hölls vid terminsstart i januari 2022 och avslutningen drygt två månader senare. Första tillfället började med att jag gav min introduktion till ämnet Kommunicera på jobbet. Sedan fick deltagarna ge mig sin bild av vad de fann mest angeläget att jobba vidare med, genom att rösta på olika teman. Det blev stommen för utbildningens innehåll.

Vi jobbade i basgrupper som utbytte erfarenheter och reflekterade ihop. Med ett par veckors mellanrum mellan varje tillfälle fanns utrymme att smälta det vi pratat om och kanske testa att agera lite annorlunda i någon kommunikationssituation.

Vad var viktigt och hjälpsamt?

Några tankar och bilder som verkade särskilt välkomna i just det här sammanhanget, att döma av gruppens samtal och kommentarer:

● Om utmanande/viktiga/svåra samtal: Att släppa bilden av det Svåra Samtalet med stort S som något som jag ska genomföra och lyckas med, helst vid ett enda tillfälle då allt ska gå enligt plan och vi ska landa i samförstånd precis där jag har tänkt mig i förväg. Att i stället tänka lite mer process. Öppna för fler än ett samtal och för olika tänkbara utfall. Och inte minst: öppna öronen för att lyssna.

Ett inspel från konstnären Magnus Lönn, apropå att lyssna.

● Parkbänken som symbol för det coachande förhållningssättet: att sätta sig bredvid den vi möter och försöka se landskapet ur samma vinkel, istället för att stå mitt emot och tala om hur hen borde göra, snett uppifrån och med ryggen åt allt det som personen ser och förhåller sig till.

● Om feedback: påminnelsen om hur mycket trygghet, förtroendekapital och genuint menad positiv feedback som kan behövas som grund för att mer negativ/förändringsinriktad feedback alls ska ha någon chans att nå fram så som vi vill.

Så vad händer nu på Norrgårdsskolan?

- Jag tror utbildningen fyller på och påminner oss om all kommunikationskompetens som vi faktiskt har, säger Caroline. Att vi kan använda den när vi samarbetar med varandra – och för den delen också hemma – inte enbart i kontakten med elever och vårdnadshavare. Det har också varit kul och viktigt att göra något tillsammans, hela kollegiet.

- Jag har redan hört hur flera av begreppen från utbildningen har börjat användas i samtalen mellan kolleger. Det här har effekt, säger Lena.

Och vad tar jag med mig?

- Gåvan att få titta in i ännu en värld, den här gången skolan, eller snarare: en skola. Å ena sidan unik, å andra sidan så mycket gemensamt med alla andra miljöer där människor jobbar tillsammans.

- Inspirationen i att skräddarsy en utbildning tillsammans med en kund som har både egna tydliga tankar och en stor tillit till mig som leverantör.

- Känslan jag gillar allra bäst efter en insats: att vara riktigt nöjd OCH veta precis vad jag skulle vilja finjustera till en annan gång. Som förstås aldrig, lyckligtvis, kommer i exakt samma skepnad. Det är ju bland det bästa: att både format, innehåll och inte minst deltagare varierar och sätter sin unika kulör på det som vi skapar tillsammans.

Avslutningsvis, apropå det unika: här nedanför hittar du ännu en av Magnus Lönns kreationer från Norrgårdsskolan. Fotot gör den inte full rättvisa, men Magnus har ändå godkänt att jag delar den och de andra bilderna av hans konst med dig. 

Allt gott!

Sara